Några dagar till i ett soligt Frankrike

Vi har haft fantastiske dagar här med en outtröttlig sol som värmt gott på dagarna. Vi har hunnit med tre långa vandringar på minst 1 mil vardera. Vi har varit vid havet och ätit ostron och varit på fågelvandring. Vi har besökt Montpellier och Marche de Lez. Hunnit träffa vänner har vi också gjort samt lite småfix i huset. E hittade en by där det finns en koloni med rödfalkar som tydligen är ovanligt.
Jag har testat att skissa med Sketch Languedoc och det var superroligt. Det kommer jag säkert att vara med på någon mer gång härnere.

Igår var det en liten skogsbrand inte så långt från vår by, Canadair-plan flög i skytteltrafik över oss på väg för att släcka och sedan fylla på tankarna igen.

Imorgon går färden norr över igen, det känns så där. Lite goda ostar får hänga med i bagaget samt en förpackning med vaktelägg, det blir bra till påsk.

Fjärilslavendeln blommar för fullt och bina är som tokiga. Dock tycker inte jag att det blir lika god honung från denna som av vanlig lavendel, men vacker är den.

Surr,surr

Bladen på vinrankorna har precis börjat titta fram.

Vinet står stolt i raka rader, utan blad på rankorna påminner fälten om masskyrkogårdar.,

Sämre plats att inta lunchen en solig torsdag får man leta efter.

Jättegoda ostron

Första dagen i vårt lilla paradis

Äntligen fransk mark under fötterna. Klockan stod på halv fyra på lördag morgon, just då ville jag bara dra täcket tätar omkring mig och sova vidare, men sen kom jag ju snabbt på varför klockan ringt  och då gick det fort att komma på fötter. Efter 3 timmars väntan i Paris var det dags för planet mot Montpellier. Vi välkomnades med rosé på L & H terrass medans solen sakta sänkte sig över berget.

Idag har vi först varit i Saint Chinian på marknad, sedan städat på terrassen som såg förfärlig ut efter 6 månader utan någon omvårdnad. Tyvärr hade också några blommor torkat och förmodligen dött. Jag har klippt ner dom och givit dem mycket vatten, kanske de kan kvickna till. Solen har lyst från en klarblå himmel och temperaturen har varit runt 25 grader mitt på dagen. På terrassen när jag grejade visade temperaturen på 32 grader. Temperaturen går dock ner rejält på natten, då är det bara 7 till 8 grader.

Efter att terrassen såg piggare och renare ut begav vi oss ut på en vandring i de fina omgivningarna. Det blev en runda på 1 mil med en hel del stopp för att kolla på fåglar (inte jag) och blommor (det var jag). Det är underbart att traska omkring bland blommande rosmarin och timjan, några kvistar fick följa med hem för att förgylla lammet som hamnade på grillen. På grillen hamnade också skivor av squash och aubergine.

En alldeles toppendag!

På L & H terrass, solen speglar sig i rosén, ser ni solen i glaset.

Lite fina anemoner i blå och rosa toner fick följa med hem från marknaden.

Det frestades med grillad spädgris och goda korvar men idag var detta endast skådebröd.

Däremot slank det ner några goda ostar i korgen.

Vild iris, så fin tycker jag.

Jag tror att detta träd kallas för Judasträd. Vackert är det i alla fall med de starkt rosa blommorna mot en knallblå himmel.

Bin och humlor var som tokiga i dessa vackra blommor.

I väntan på Frankrike, en liten tur till ett vintrigt Västergötland

Nu närmare sig Frankrike, jag längtar så efter lite ljumma vindar, grönska, knallblå himmel och doft av örter och mimosa.

I helgen har vi varit i Västergötland, turen var bestämd sedan jul. Jag fick en vinprovning med middag och övernattning i Tidaholm i julklapp av E. Ja ni läser rätt, vi var i metropolen Tidaholm, vilket var första gången för mig. Vädret var dassigt när vi lämnade Västkusten på lördag eftermiddag, snöblandat regn som förföljde oss hela vägen till Tidaholm.

Vårt mål var Vincontoret och en provning av viner från Lodi i Kalifornien. Vinerna var fantastiskt bra och representanten för familjen Langetwiins var en härlig amerikan som brann för familjens vinodling och vinproduktion. Som så mycket annat i landet "over there" så är det stort, familjen har 3500 hektar vinodling och för att kunna fortsätta att leva på sitt jordbruk så bestämde de sig för ett antal år sedan att också göra sitt vin själva, istället för att bara sälja sina druvor till andra tillverkare som till exempel till stora producenter som Gallo. Lodi har som vinproducerande område likheter med Languedoc, här har det tidigare varit mer kvantitet än kvalitet.

Vi smakade en Chardonnay och tre röda, en Cabernet Sauvignon, en Zinfandel och ännu en Zinfandel.

Vincontoret är en vinimportör som också ordnar vinprovningar och middagar och håller till på Vulcanön i Tidaholm i ett fint gammalt hus från tiden då där låg en tändsticksfabrik. Huset var före detta kontor till fabriken, de var varsamt renoverat.

Idag på vägen hem när solen sken över ett lätt snötäcke passade vi på att köra vägen om den lilla "byn" där min pappa kom  från och där min farfar bedrev mejeri under ett par decennier. Jag är övertygad om att min förtjusning för ost kommer härifrån liksom mitt matintresse både när det gäller matlagning och produktion. Jag minns fortfarande från när jag var liten och mejeriet redan var nedlagt men att lokalen användes för lagring av ost, den mycket specifika doften av paraffin och lite syrlig mjölk.

En trevlig helg om än något kall.

De tre röda finns på systemet i beställningssortimentet.

Som förrätt var det en mycket god soppa på sötpotatis med bacontimbal och små kycklingspett. Det fungerade utmärkt till Chardonnay. Sötman i sötpotatisen balanserade upp chilin på spetten och sältan och det rökta från baconet så det blev en perfekt match till vinet.

Vincontoret med floden Tidan utanför knuten.

Här är huset som var bostad och mejeri, det senare i bottenplan. På den tiden var det ljust rappat. Jag minns hur stort jag tyckte det var när jag var liten...

Här är en interiörbild från mejeriet från slutet av 20-talet. Min farfar rör i ostmassan och den lille parveln till vänster i bild är min pappa. Tekniken har gått framåt men jag är inte säker på att osten är godare nu. En bit av en väl lagrad hushållsost från min farfar hade säker passat utmärkt till något av vinerna vi fick igår:) 

Äntligen börjar vi se lite ljus igen

Nu blir dagarna längre igen och så här halvvägs genom februari är det märkbart både på morgon och eftermiddag. Det är så här års som jag börjar fundera på hur jag överlevt de senaste månaderna.

Jag har svaret på det, tränat, tagit långa promenader på helgerna och lagat mat till nära och kära. När jag kollar igenom bilder från januari och februari så kan jag konstatera att det är mycket matbilder.

En resa till vårt älskade Frankrike är inbokad, men fortfarande att antal veckor kvar. Men det är härligt att längta och att veta att huset finns där och väntar på oss. Fick en bild som O tagit på vår terrass i början av februari, rosen blommar:) För ett par år sedan bytte jag ut citronträd till ros, efter att vi haft två olika citronträd och båda dött av torka eller ohyra. Jag tänkte det skulle bli bra med en ros istället och den är absolut tåligare men den busen blommar nästan bara när vi inte är på plats, som till exempel i februari. Nästa år får det nog bli februari så kan vi både njuta av vår ros och mimosa.

Rosen har till och med nästan blommat ut.

Visst är Bohuslän vackert i januari men ljuset försvinner så snabbt.

Dimman smyger sig in, solen har precis gått ner.

Den veckan av snö som vi fick i början på februari.

Delvis fruset hav.

De här bilderna är vackra, så vad klagar jag över... De flesta dagar har dock varit mulna, disiga, regniga och allmänt grå. Då lockas men ju inte att ta fram kameran och ta en bild.

Grått ute, ett försök till vår inne med dukningen.

Våra skaldjur är ju extra fina så här års. Det är ett plus!

Italienskt tema med ett utmärkt rött, Barbera D` Asti.

Sashimi med fräst svartkål och sojabönor.

Inspirerat av Mexico

Inspirerat av Thailand

Skrei med syrad morot, fräst rödkål och havskräftor.

Glutenfri smörgåstårta med mycket från havet.

Inspiration från Japan hos hemvändande Japanresenärerna I & I

Tre önskningar i ett skal!

Gott, nyttigt och dessutom bra för miljön, vad mer kan man önska. Detta är just vad man får när man väljer ostron.

Om vi börjar med det här med miljön så är ostron precis som musslor bra eftersom de bidrar till att minska övergödning av haven genom att de filtrerar vattnet och får därmed sin näring.

Det är hälsosamt att äta ostron, de innehåller rikligt med mineraler och vitaminer, de är proteinrika men innehåller inga kolhydrater. Jod, zink och järn finns i höga halter. Zink i så höga halter att det sägs att man kan bli zinkförgiftad om man äter upp till 70-80 ostron på en gång! De är väl dock inte så många som kommer på den idén även om det är väldigt gott!

Jag tycker ostron är väldigt gott, både råa och gratinerade. Men det är ganska sent i livet jag testade detta första gången. Den främsta anledningen till att det dröjt är att jag jobbat med livsmedelssäkerhet och visste att risken att bli sjuk av ett dåligt ostron inte är helt obefintlig. Första gången jag testade var i San Francisco på Farmers Market. Jag var såld från första stund, den explosion av hav, umami och mineral var alldeles underbar. Sedan har det blivit ostron både i Normandie, Bretagne, Bordeaux, Seattle och naturligtvis nere i våra trakter där odling av ostron är en stor verksamhet. Blickar man ut över Etange de Taue så ser man alla dessa "bord" där odlingarna är.

Det klassiska nere hos oss är att dricka Picpoul de Pinet till ostronen, vinet har en mineralton och en nästan spritsig känsla på tungan. Druvan till vinet som heter Piquepoul Blanc odlas runt hela etangen och det är mer eller mindre bara här den odlas.
En champagne är ju aldrig fel till ostron och till gratinerade ostron där jag använt beurre rosé smakar en roséchampagne ljuvligt. Istället för vitt vin som ingår i beurre blanc använder jag rosévin. Glöm inte att toppa med lite riven Comté av god kvalité.

Här syns "borden" ute i etangen och invid stranden några båtar och redskap.

Allra godast är det nog ändå med bara lite citron på.

Står för kvalité

Vackert fat.

Och ett till!

Vackert!

Så här växer de, på trådar som hänger från "borden".

I orterna runt Etange de Thau finns det stånd överallt där man kan köpa med sig ostron hem.

Nu längtar jag till vårens tur och att njuta av dessa läckra, nyttiga och miljövänliga ostron.

Från champagne till modeillustratör

Snart är 2018 slut och vi skall komma ihåg att skriva 2019 istället. Nyår innebär oftast mousserande vin och gärna champagne. Champagne och moussernade vin är en underbar dryck, inte bara som aperitif eller att skåla i till tolvslaget utan också till mat. Och det blir ju alltid en härlig stämning  när ljudet från en poppande kork hörs.


Eftersom det i "vår" del av Frankrike var där man enligt historien var allra först med att framställa mousserande vin, närmare bestämt i Limoux så dricker vi gärna detta vin. Det är framställt på samma sätt som champagne men inte med precis samma druvor. En Cremant de Limoux är ett utmärkt mousserande vin till ett mycket bra pris. Men champagne är ju naturligtvis alltid champagne. En av våra favoriter när det gäller champagne är Drappier. Denna champagnetillverkare finns i en lite ort i södra Champagne som heter Urville. Det var våra vänner L & H som tipsade oss om denna tillverkare och sedan dess har vi varit där två gånger på väg hem från Languedoc. De odlar mycket Pinot Noir och champagne med denna druva föredrar jag. Det är inte bara att deras vin är gott, de är också så oerhört trevlig när man kommer dit och provar. Man sitter som i ett vardagsrum i lite olika soffgrupper och så serveras olika champagner utefter vad man vill prova. Ett glas i taget serveras och de kommer fram och småpratar och frågar vad man tycker, tipsar om vad som kan serveras till vinerna. Första gången vi var där var den äldste i familjen Drappier, 90 plus tror jag han var då en aktiv konversatör till oss som provade. När vi denna sommaren besökte dem igen var han fortfarande aktiv men det var fler besökare så vi fick inte möjlighet att tala med honom.

Vad menar jag då med titeln på inlägget, " från champagne till modeillustratör"? Jo senast vi var där såg jag en så läcker poster som gjorde reklam för Drappier. Jag frågade om de fanns till försäljning och fick till min glädje en av dem. Denna har jag nu ramat in och den skall senare få flytta till vårt hus i Frankrike. Där tänkte jag att den skall hänga i sovrummet, då blir det nästan som champagnefrukost varje dag. Hur som helst, vi kollade upp vem som gjort denna målning och fann att han hette René Gruau. Han var född i Italien men hans mamma var fransyska och vid unga år flyttade han tillsammans med sin mamma vid föräldrarnas skilsmässa till Paris. Han var en mycket känd modeillustratör och jobbade för många kända designers som Christian Dior, Rochas, Lanvin, Elisabeth Arden och Hubert de Givenchy. Jag gillar denna postern väldigt mycket men också mycket annat som han tecknat under åren. Är ni intresserade av att se en del av hans verk så är det bara att googla på hans namn och bilder.

Så här ser den ut, visst är den läcker?

Så här inbjudande är miljön för att prova vin hos Drappier.

Carte d`Or, är deras husvin. Detta är gjort på 75% pinot noir, 10% pinot meunier och en skvätt chardonnay. Mycket bra champagne för ett rimligt pris. Krämig med skärpa och djup, kan med fördel serveras till mat.

Några fler av deras utmärkta champagner.

Kanske inte så sköna att sitta på men visst är de läckra!

Fyra sådana här glas finns nu även hemma hos oss. Glas kan man ju alldrig få för många av, eller hur?

Drappier var också Charles de Gaulles favoritchampagne. De Gaulle bodde under delar av sitt liv i byn Colombey-les-Deux-Eglises som inte ligger så långt från Drappier och byn Urville. Det var också här i Colombey han dog och ligger begraven. Drappier har också en champagne som bär hans namn.

Skål och Gott Nytt År!