lördag 20 augusti 2016

"Jag förstår inte, vad gör du här ?"

Det här sa en kollega till mig i veckan efter att hon varit i våra trakter i Frankrike tidigare i somras. Jag hade inget bra svar på det för jag funderar faktiskt själv på detsamma. Augusti har ju varit ganska trist vädermässigt. minst sagt. Visst finns det mycket fint i Sverige, visst har jag träffat I&I och M, visst har vi gjort några trevliga utflykter och visst har jag glädjen att ha ett intressant jobb men det spelar igen roll. Jag längtar till Frankrike, längtar efter att höra franska, längtar att känna en varm vind smeka min kind, längtar efter de vackra vyerna över berg, flod och vinfält, längtar efter att vakna upp i vårt lilla hus och inte minst att laga mat på franska råvaror i köket med himlen så nära. Fast vi har ett ljust kök i Sverige tycker jag varje gång som jag kommer hem från vårt franska kök att taket håller på att ramla ner i huvudet på mig. Jag verkligen stormtrivs i köket i Causses med ljuset och rymden.

Nej nu får jag sluta att bara tänka på Frankrike. Vad har hänt de tre veckor vi varit hemma? Ja allt från tjänsteresa i pyttelitet reguljärt flygplan till svampplockning och förstås lite matlagning. Idag har vi grillat bläckfisk och svärdfisk och druckit  rosévin, med andra ord franskinspirerat...




Just landat på Ösel, Estland största ö




Förutom att vara kapten sköter han säkerhetsdemonstrationen.




Kuressaare, på Ösel eller Saaremaa som är det korrekta estniska namn har bland annat en stor fin borg.



Gatubild i Kuressaare.




Undra hur många besökare?



Gatubild i Kuressaare.







Lycka när det lyser gult i mossan.



En riktigt fin svensk liten grusväg, här har jag tillbringat många lyckliga somrar som liten.



Många liter svamp blev det.



Den svenskfångade bläckfisken var riktigt fin.



Resan för september bokad, hoppas på blå himmel då precis som i somras.
























söndag 7 augusti 2016

À Bientot La France

Ja på återseende är det ju alltid när vi lämnar vårt franska hem, ibland vet vi precis när nästa gång blir och ibland vet vi det inte.

Nu har vi varit hemma en vecka i ett Sverige och Västkusten som inte precis har strålat av lycka över att vi är hemma igen. Nej som högst har temperaturen knatat upp till 20 grader och solen har mest hela tiden gömt sig bakom tjocka gråa moln. Min kropp blev så chockad så jag blev dunderförkyld och tappade helt rösten i två dagar. Just nu hoppas vi verkligen på ett franskt återseende i september, E behöver dock kolla upp några saker med jobbet innan vi vågar boka.

Här kommer lite bilder från vår sista dag nere i vårt paradis. Vi var med L&H och åt lunch på Fleures  d´Olargues, en fin liten restaurang som ägs och drivs av danskar. Eftersom vädret var så fint satt vi ute och åt med en underbar utsikt över byn Olargues, floden Jaur och Pont du Diable. Restaurangen invändigt är också väldigt mysig, inredd i ett gammalt Renaultgarage.

Efter lunchen som varade i två timmar åkte vi och tog ett dopp i Orb på vårt favoritställe. L&H hade inte varit precis här förut så vi var glada att få visa dem vårt favvoställe att svalka oss i floden.

Sedan bar det hemåt för att packa och städa huset. jag kan inte förstå hur fyra veckor kan gå så fort... som alltid var det fler saker vi hoppats hinna göra men som sagt det mesta finns kvar och vi skall ju tillbaka.




























À Bientot Languedoc!