söndag 19 mars 2017

I väntan på...

Nu är vi ganska snart på väg mot vårt älskade Frankrike. Längtar så efter lite sol och värme men också väldigt mycket efter vårt kära hus. När det dröjt så länge sedan vi var där (september förra året) börjar jag nästan att tvivla på att det finns, men bara för en liten liten stund, sedan sluter jag ögonen och vips ser jag allt framför mig. Som till exempel vårt fina ljusa kök som jag älskar att laga mat i, där kommer jag att laga till olika primörer i form av grön sparris, jordgubbar och annat gott som jag hoppas hitta på någon av de trevliga marknaderna som finns. Jag skall naturligtvis också njuta av några härliga skumbad i mitt "franska spa". Förhoppningsvis blir det också tillräckligt bra väder för att sitta ute på vår terass eller vår lilla balkong och njuta av solen.

Denna helgen här hemma har i alla fall givit lite vårkänslor även om vädret är ombytligt. Vi trotsade några snöflingor som kom igår eftermiddag lagom till att vi skulle grilla och tänk det funkade med lite fransk rosevin i glasen och kycklingen på grillen, snön upphörde lika fort som den kom.

Jag har i helgen träffat en av mina allra första arbetskamrater, vi hade inte träffats på 30 år, det är inte klokt hur fort tiden går.



Runda mjuka bohuslänska klippor på Stora Amundön.




Havet glittrar inbjudande. 



Men det är inte många grader varmt ännu.




Mera runda klippor.




Rester efter måsarnas kalasande.




Vi har också kalasat på havets läckerheter. Musslor kokta i Pastis och havskräftor gratinerade med Saint Agur, det bästa av två världar,  svenska skaldjur med Pastis och ost från Frankrike.





söndag 12 mars 2017

Jag och kineserna gillar valthornsnäckor

Jag läste i förra veckan att kineserna är väldigt glada i valthornssnäckor. På franska heter valthornssnäcka bulot och är en typ av snigel som lever i saltvatten. Jag kommer inte ihåg när jag smakade dessa läckerheter första gången men det var i Fankrike och kanske för fyra år sedan. För det mesta köper man dem kokta och alla har sitt eget husets recept på själva kokningen, ungefär på samma sätt som vi har för kokta havskräftor. De ser ju kanske inte så aptitliga ut men jag gillar dem skartp. Varje gång vi är nere i Frankrike köper vi bulot och oftast brukar jag ha dem i någon fiskgryta eller i en krämig sås tillsammans med pasta eller möjligen risotto. Ännu en sak att längta till förutom ostronen.

Hur som hels så är danska fiskare överlyckliga för att varenda kilo de fiskar upp kan gå på export till Kina som verkar omättliga på denna läckerhet. Det finns massor av dessa snäckor i Kattegatt och det är inga kvoter som gäller, bara att håva upp dem.

Om du inte har testa dessa läckerheter tidigare så ta chansen nästan gång du stöter på dem, vare sig det är i Frankrike eller Kina. I Danmark tror jag inte du hittar några, de har alla skickats till Kina.







I en gryta tillsammans med bläckfisk.



Skaldjurstallrik på La Ferme Marine



Ännu en skaldjurspanna med bulot, musslor, bläckfisk och annat smått och gott




söndag 5 mars 2017

Snart, snart

Med snöstorm vinande utanför fönstret och Spotify spelandes franska låtar är min längtan så intensiv efter att åter trampa fransk jord så det gör nästan ont. Förutom att lyssna till franska låtar och titta på gamla bilder från tidigare vårturer till vårt lilla hus med omnejd har jag för säkerhets skull laddat upp med lite böcker om vårt område. Men nu är det inte allt för långt kvar tills vi är där. Jag hoppas att naturen är lika fin som den brukar vara i april och att solen skiner från en så speciellt blå himmel som bara finns i Languedoc och att ostronen är fräscha och smakar så där ljuvligt salt hav med en fin mineralton. Till ostronen blir det naturligtvis en Picpoule som med sin spritsiga ton och mineralitet passat så gudomligt bra till ostron och för all del även andra skaldjur.






Igår var det i alla fall lite vårkänsla men idag är allt gömt i snö.



Många böcker om vin och mat och vårt område har jag skaffat.



Ljuvlig Sistros med sina pappersliknande kronblad.




Underbart lila färg.



Ett glas rosé på terassen.




Efter en vandring i garriguen.



Luften surrar av alla bin och humlor.




Intensivt blå iris.



Förrätt en vanlig vardag på strandpromenaden i Bouzigues i början på april förra året.




Picpoule de Pinet, ett utmärkt vin till ostron och andra skaldjur.





Kanske hittar jag lite vildsparris i år också.



Mysiga middagar i köket. Just den här kvällen regnade det faktist lite, så vi fick sitta inne.




Här trivs ostronen




Båtarna ligger på rad o guppar.



Jämför färgintensiteten på denna bilden med den första i inlägget så förstår ni säkert varför jag längtar.



















lördag 11 februari 2017

Bye,bye Indien

I morgon är det dags att lämna Indien. I hela två veckor har jag nu varit i landet som jag aldrig riktigt kan förlika mig med. Här finns så många trevliga människor, vackra tyger och mycket mer men intrycken är så många att jag blir alldeles matt efter ett tag. Jobbet har gått bra, vi har gjort allt som vi skulle och vi har också upplevt mycket spännande. Men att alltid vara på spänn för att man inte skall peta i sig något som skall göra magen upprörd, att byta platser och hotell städgigt, vara på olika flygplatser och att samtidigt utföra ett jobb som kräver långa arbetsdagar tar på krafterna. Jag kan inte tänka mig att stanna en enda dag till, men det är ju naturligtvis för att jag vet att jag skall åka hem imorgon.

Indien är verkligen kontrasternas land och dessutom mycket av allt. En sak som jag faktist hade glömt men som bedrövar mig är att det är så skräpigt överallt, människor verkar bara släppa saker precis där de står och går.

Samtidigt är Indien, färgernas lamd.



Många fina detaljer




Många fina blomsterarrangemang



Blomsterblad i många former



Blomsterblad i en hel liten pool, det såg ut som kronblad från ringblomma.



Mera blommor



Börjar det bli för mycket blommor nu?



Lite peppar som omväxling, ni vet väl att grön, vit och svartpeppar är från samma planta, bara skördad vid olika mognadsgrad och har sedan också behandlats olika.



Vackert i pepparodlingarna innan dimman lättar. Här trivs både elefanter, tigrar och många arter av fäglar.


Peppar är en slingerväxt som måste hitta något att klänga på.



Leverans av dricksvatten, kolla in de målade hornen.



Många är fattiga.





I väntan på bussen



Kloka ord, funna på väggen i en skola för handikappade barn.



Jag bara måste avsluta med en blombild till.















måndag 23 januari 2017

Så grönt det blir just nu här på Västkusten

Snön ligger inte kvar längre, det är med andra ord som det brukar vara här på Västkusten på vintern. Jag är ingen vinterperson så jag tycker det är lika bra med barmark. I helgen har vi vandrat 1,5 mil i mulet och dimmigt väder och det grönaste vi såg var massa mossa, ganska vackert faktist. Men med risk för att vara tjatig längtar jag till Languedocs blå himmel. Det är fortfarande drygt två månader tills jag trampar fransk jord. Under tiden skall jag få se lite blå himmel, tror jag i alla fall i Indialand.

På lördag bär det iväg på två veckors tjänsteresa till Indien. Det är med blandade känslor jag reser, Indien är ett land med så mycket av allt, människor, ljud, färger, kontraster, För mig blir det gärna lite för mycket intryck, men visst lite värme och blå himmel skall jag väl hinna upptäcka mellan allt job.



















Beslutskram, vad skall packas ner för Indien?






söndag 15 januari 2017

Fransk löksoppa, mums

Efter en riktigt lång och kall promenad är det gott att komma in i värmen och äta fransk löksoppa.







Soupe à lóignon

Det finns i alla fall två historier som beskriver löksoppans uppkomst. Den ena är att kung Ludvig XIV av Frankrike spenderade en natt i en jaktstuga och de enda ingredienser som fanns att tillgå där var lök,olja och champagne och av det gjorde han den senare berömda löksoppan. Den andra historien säger att soppan första gången tillagades på en restaurang nära marknaden "Belly av Paris" och passade bra för de fattigaste. Lök är billigt och näringsrikt och ansågs också bakteriedödande.
Så länge Les Halles i Paris fanns var det en klassisk rätt att inmundiga där.




Denna gång använde jag varken champagne eller vitt vin utan tog istället lite fransk cognac i soppan. Det blev fantastiskt gott. Brödet gratinerades med fransk comté.



torsdag 12 januari 2017

Var i Languedoc?

Vi kom över en bunt gamla fotografier från Languedoc. Vi köpte dem osedda för en billig slant. Här är några av dem. Känner ni igen er?


Det här är Agde med katedralen Le Donjon i fonden.



Det här är från vår hemby, Caussese et Veyran. Vykortet är skickat 1979 och Patricia som som skrivit det säger att byn är "tres calme" och låter lite besviken. Byn är också idag lugn. Ett fulare vykort än det här får man leta efter.



Detta är marknadsplatsen i Saint Chinian



Le Cap dÁgde 1977



Fortsättning på temat Medelhavet. Detta är Marseillan Plage 1968



Valras Plage på 1950-talet



Detta är i Agde, man fiskar i Herault.



Från Lamalou-Les-Bains




Hur tror ni de tänkte här? Ett vykort med ett oljeraffinaderi på.