torsdag 1 oktober 2015

Tre dagar till i Languedoc

Nu har vi varit hemma i över en vecka men våra dagar i Frankrike värmer fortfarande min själ. Jag vet att det dröjer innan vi kommer dit igen och jag vet att det ligger ett antal månader av mörker framför mig innan jag får andas fransk luft igen men just nu känns det ganska ok ändå. Kanske blir längtan för lång efter klarblå himmel och jag bestämmer mig för att jag bara måste besöka mimosafestivalen i Roquebrune i februari.

Varje hus har ju sin speciella lukt och när jag packar upp kläder som fått bo ett tag i garderoben därnere borrar jag näsan i dem och blir lycklig av att känna lukten av mitt franska hus.

Vad hände de sista dagarna vi var där?



Vi åkte på en 4 timmar lång tur på Canal de Midi och vidare ut på Etange de Thau. Vattnet var ovanligt brunt i kanalen för det hade regnat kraftigt veckan innan. Det är så sorgligt att platanerna som växer utefter kanalen och som planterades en gång i tiden för att ge skugga, en efter en dör på grund av ett virus som spridits sig i vattnet. Mycket av tjusningen med kanalen är just det speciella ljus som det blir när solen strilar ner genom trädkronorna. Det är tyvärr snart slut med detta, just nu pågår ett intensivt arbete med att hugga ner och bränna upp trädresterna och plantera nya träd. Men det kommer ju att ta väldigt lång tid innan de vuxit sig så stora som de plataner som nu huggs ner.




Turen fortsatte ut i Etange de Thau och vi fick se ostronodlingarna på nära håll. 



Ostronen på snöre från "borden" som man kallar odlingsanordningen



Vi stannade på vägen tillbaka och släppte av ett stort sällskap i Marseillan och därmed kunde vi pricka av att vi även denna gången varit i Marseillan. Vi har alltid besökt Marseillan minst en gång varje gång vi varit nere, till och med om vi bara varit nere en långhelg. Ja, vi gillar Marseillan!




Tillbaka in i kanalen.



Det finns många husbåtar på kanalen.



Dagen därpå hade vi stämt träff med Birgitte Chevalier och hon tog emot oss trots att hon var mycket upptagen av skörden. E är fosterpappa till två av hennes gamla Carignanstockar, en julklapp från mig för ett par år sedan. Vi ville naturligtvis se hur dessa mådde och också hämta våra flaskor vin som man får när man sponsrar Carignanstockar.



En gammal stock ger ungefär en flaska vin. Jag skriver ett separat inlägg om vingården senare.



På vägen hem passade vi på att besöka en för oss ny liten by, Aigues-Vives. Pytteliten med en väldigt smal "huvudgata", vi vågade inte ens köra igenom med bilen utan parkerade den och gick en sväng.



Vacker!



Vacker!



På kvällen var det vernissage i vår lilla by. Fotkonst av Jan Palmblad på Blå Baguetten. 






Efter vernissage en sen middag med vänner i skymningen på vår terrass.



Sista dagen började vi med att besöka en gammal smedja på vår gata. Denna helg hade man över hela Frankrike olika aktiviteter för att berätta om historia och arv på olika sätt. Eftersom vi bor på "Smedjegatan" var vi naturligtvis extra nyfikna.



Här har många hästars skor tillverkats under cirka 100 år.



En smed på den tiden gjorde också vackra portar och räcken. En sida ur kollektionen.



Naturligtvis måste en vecka här nere avslutas med tankning av sol och ljus. För det dröjer som sagt till nästa gång.