När längtan efter sol och blå himmel blir för stor...

Och man kommer på att det finns ett litet hus i en liten sydfransk by som bara väntar på att få välkomna oss. Då blir man glad och börjar titta på om det är möjligt för jobb, familj och vänner att klämma in ett besök. Å tänk det var det! Nästa steg blir att kolla om det finns några vettiga biljetter att få tag på. Å tänk det fanns det!

Nu skall vi först fira nyår med vänner och sedan bär det iväg.

Jag hoppas kunna vandra, äta ostron, ta en tur in till Beziers eller Peznas och kanske något besök på ny och eller gammal vingård, ta härliga bad i mitt "franska spa" och hinna läsa lite. Finns det någon man känner som också är nere just nu så är det ju alltid kul att säga hej.

Julen har varit fin, vi hade glädjen att ha både I & I & lille Folke här tillsammans med A & J. Dessutom svärföräldrarna här en liten stund. Det är så underbart att träffas alla men lika underbart som det är att träffas lika tråkigt är det att skiljas. Lille Folke är ju inte så långt bort och honom träffar vi på nyårsafton också men A & J har redan åkt, inte tillbaka till Ukraina utan till Indien.

Så här blå himmel hoppas jag att få se.

Man brukar faktist kunna plocka lite vilda blommor så här års.

Naturligtvis inga blad på vinrankorna men det är så vackert ändå.

Kallt i vattnet men fint att titta på.

Morgonljuset från vår terass. Det kommer inte att vara varmt nog för att äta frukost på terassen men med lite tur kan det eventuellt gå till lunch.

 

Ostronen är extra fina nu i det lite kallare vattnet. Jag hoppas att det finns ostron kvar efter fransmännens nyårsfirande. Det vattnas redan i munnen på mig.

Ljuset är väldigt fint så här års.

Som sagt jag längtar till ljuset och lugnet och ostronen och...

Långt från södra Frankrike

Jag har inte bloggat på flera månader, inte ens när vi senast var nere i vårt paradis. Den vistelsen blev lite sönderhackad dels för att jag åkte iväg på strategimöte i Helsingfors, två dagar på en veckas vistelse märks. Dessutom hade vi checkat in en väska på resan ner som blev kvar i Paris. Air France lovade varje dag i fyra dagar att den skulle levereras till oss och att vi behövde finnas i närheten... detta gjorde också att vi inte riktigt kunde göra allt vi ville. Men vi hade det bra i vilket fall, bara att vara i vår lilla by och i vårt hus gör mig glad och lugn. Vi hann med att gå på vernissage, vara på vinprovningar, på middag hos vänner, cykla en ny " voir vert", bada i Medelhavet och äta ostron. Så det gick ingen nöd på oss men eftersom det blev kortare än planerat så längtar jag så oerhört mycket dit nu. Det blir tyvärr ingen tur runt jul och nyår men istället får vi ha alla nära o kära nära här hemma. Barnbarnet är kanske lite för lite ännu för att uppskatta julen men det är ändå roligt med små människor när det är dags att fira jul.

Efter vi kom hem från Frankrike (i mitten på oktober) har det mest blivit jobb och en renovering av vår hall.

En helgvistelse i Skåne har vi också hunnit med, i Malmö på konsert och i Ängelholm hos vänner.

I helgen har vi i alla fall fått se lite blå himmel, vilket vi i princip inte gjort på hela november. När vädret är så grått blir ju längtan efter den blå himmeln i Languedoc ännu större.

Från dagens promenad

Men det var lite för kallt för ett dopp.

På vissa ställen var det till och med is på vattnet.

Ni som känner till Caroux, visst är berget i bakgrunden format lite som Caroux?

Vackert 

21 dagar kvar, sedan blir det inte kortare dagar.

Skeppet Viking, här är himmeln lika blå som i Languedoc

Min solstråle när det är grått och annars också:)