söndag 28 juni 2020

Jag har nästan glömt hur man gör.

Inte ett enda blogginlägg från mig sedan början av januari i år. För mig som för alla andra har det varit en speciell och stundtals jobbig vår. Jag har bara inte haft någon lust att blogga.

Därimot har min längtan till Frankrike och vårt lilla hus varit lika stark som alltid, till och med starkare,

Jag är verkligen glad att vi tog oss tid att åka ner direkt efter nyår, för vi fick några fina dagar då. Vi resonerade som så att påsken är ju ganska sen i år,  så varför inte ta oss ner i januari. Ja påsken var sen men det spelade ju ingen roll detta året... Vi har möjlighet att använda våra avbokade biljetter fram tills våren 2021.

Vi skulle åkt ner i slutet av juni, färjebiljett var bokad sedan januari och vi har väntat i det längsta med att avboka men nu är det gjort.. Det blir första gången sedan 2006 som vi inte tillbringar några veckor i Frankrike på sommaren. 2010 köpte vi vårt hus, så det blir 10 års jubileum i höst. Vi har sagt att vi försöker komma ner två veckor i höst istället och stannar i Sverige nu under sommaren.

Jag precis som så många andra har odlat och pysslat en hel del i trädgården. Vi är just nu självförsörjande på sallad av olika slag, mangold, dill, persilja, kyndel, fransk dragon, rosmarin. Väntar spänt på att vi skall få sojabönor och att de små körsbärstomaterna skall mogna.. Luktärtorna växer och blommar så det knakar, rosenskära, ringblommor och krasse är på gång. Nio olika rosor finns i vår lilla trädgård. Men så var det ju det där med Ostonörten, fröna beställdes för ett år sedan och beskrivningen är att man måste ha tålamod, det kan ta upp till 4 månader innan de gror och tittar upp. Tålamod är inte min starkaste sida och det har redan gått 3 månader sedan jag pillade ner fröna i jorden. Smaken är så fantastisk på Ostronört så jag hoppas verkligen att jag kan få den att gro.

Den senaste månaden och speciellt veckan har vi ju haft ett fantastiskt väder, definitivt lika fint som i Languedoc men föstås längtar vi efter vårt llla hus, väldigt mycket. Inte bara huset men också de vänner vi lärt känna där nere och jag längtar också efter det där speciella lugnet som innfinner sig hos mig när jag kommer dit. Det är som om de tjocka stenväggarna skyddar mig och lugnar min själ. Tänk om dessa väggar kunde tala. Vårt hus är med franska mått i dessa små byar inte väldigt gammalt men slutet av 1700-talet skall det vara byggt, kanske mitt under Franska revolutionen. Men här har nog aldrig bott någon rik person som blivit halshuggen. Det har säkert varit tufft för många  av de som bott i huset under dessa dryga 200 år, men för mig är det ett andningshål.

I oktober i år har vi som sagt ägt huset i 10 år, helt otroligt hur fort tiden gått. Det var en dröm att ha ett hus i södra Frankrike och det var så häftigt att förverkliga den drömmen. De senaste åren har jag inte tänkt så mycket på just detta, det har varit så naturligt men nu i vår när huset varit så svårt att nå har jag på nytt kommit att tänka på hur härligt det är att vi vågade då för 10 år sedan. Huset, omgivningarna och alla nya vänner har givit oss så mycket glädje under dessa 10 år och jag hoppas verkligen att det skall kunna göra detta många år framåt också.

Just detta inlägget får bara bilder från Sverige som också när vädret är fint är fantastiskt!



Jag älskar pioner.





Ett hörn av trädgården.






Nyinskaffad rostig kronärtsskocka inhandlad på Butiksdrömmar i Mellbystrand.






En av rosorna i trädgården. Jag har tappat bort namnet på den, någon som vet?






L. har lärt mig att ju mer man plockar av luktärtor desto mer blommor kommer nya.



Så i morse plockade jag nästan alla som var utslagna.



Många härliga middagar på altanen har det blivit. I fredags köpte jag färdiga fiskspätt för att grilla. Det var lax och lite otippat torsktunga på spätten. Torsktungan var så god.



Mat från havet är alltid rätt.



Man vill ju aldrig gå in sådana kvällar som igår. Lycklig att vi fått några sådana kvällar här, när nu Frankrike får vänta lite.




Igår gjorde vi en tur till Halland. Hittade en fin strand i Steninge som det inte var jättemycket människor på. Underbart skönt i vattnet, misnt lika varmt som vissa gånger vi badat i Medelhavet:) 






Ett stopp vid Glommens fyr. Någon ville titta på fåglar... Jag kollade på alla kaniner som hoppade omkring, det var hur många som helst.





Ett stopp vid Ugglarps grönt.






Resulterade i massor med härliga grönsaker.



Visst längtar jag till Frankrike men det går ju faktist ingen nöd på mig här heller. Jo förresten vårt föråd av importerade rosevin från våra favorittillverkare börjar ta slut...











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar