måndag 25 juli 2016

Vernissage, Narbonne och ännu en vandring

De senaste dagarna har vi bland annat hunnit med ett vernissage, varit i Narbonne och gjort ännu en vandring. Lite bad både i floden och i havet har vi också hunnit med förutom att vi hunnit träffa vänner och ätit god mat. Nu börjar vår sista vecka här för den här gången, på fredag styr vi kosan hemåt igen. Det har varit härliga veckor och man skall ju sluta när det är som roligast sägs det...Jag hade gärna varit här lite längre, Jag har inte hunnit med allt jag trott jag skulle göra men det mesta finns ju kvar till en annan gång. Jag är så glad och lycklig över att ha detta lilla smultronställe att återvända till gång på gång och ännu har jag inte blivit uttråkad.




Ny utställning hos olivoljetillverkaren Pradine







Utställning i det som en gång var stall, foderrännan finns fortfarande kvar.









Ägarinnans bostadshus.




Huset är så vackert tycker jag.



Konst även ute i trädgården.



Konst även inne i oljetillverkningen



Narbonne, lite som Venedig...



Gammal livsmedelsbutik i Narbonne, nu sålde de bara vin.



Bästa badstället i Orb enligt mig.



Men Medelhavet är inte så dumt heller.



Ännu en vandring



Vandringen utgick från St. Pons, upp förbi kyrkan och in i skogen.



Gick bland kastanjer, vildsvin  gillar nog kastanjer, här ett tillhåll för jägarna tror jag.



Precis vad jag misstänkte, här visar de ju till och med vägen för vildsvinen. Vi mötte dock ingen men min livliga fantasi sa mig att det var minst ett som prasslade längre in i skogen.


 

Ätit gott har vi gjort, här bläckfisk på Barba



Här är husets meny.



















tisdag 19 juli 2016

Bergsbestigningar och fester har avlöst varandra

Nu har hela två veckor av semestern redan passerat och det har varit intensivt värre. Efter att bara ha varit i vårt älskade hus en dag begav vi oss till Andorra, tillsammans med älskade I som övertygat oss om att bestiga Andorras högsta berg var kul. När det nu passerat en vecka sedan vi var i Andorra och jag fått lite perspektiv på bergsbestigningen så kan jag väl erkänna att det var ganska trevligt om än väldigt, väldigt jobbigt. Jag hade inte räknat med att jag skulle känna av höjden så mycket som jag gjorde. Detta resulterade i att jag fick nöja mig med att ha knatat upp till 2700 meter och därmed stigit 1600 meter. De sista knappa 300 meterna fick I avverka själv. Jag hade kanske fixat det men det hade nog tagit för lång tid och när man väl är uppe är det som bekant lika långt ner också.

Väl tillbaka i vår by var det dags att kolla på Tour de France som passerade förbi våra grannbyar. Det är tredje gången som jag tittar på Touren på så nära håll och det är lika kul varje gång. Mer än en timma innan cyklisterna susar förbi kommer det en karavan med alla sponsorer som har diverse jippon för sig och som om man har tur och viftar ivrigt slänger ut lite varuprover. Madelainekakor, salami, drinkpinnar och fula gröna hattar som det stod Skoda på var något av det som kunde fångas från vägkanten. Skoda är huvudsponsor i år för Tour de France och det gick inte att ta miste på, herregud vad Skodabilar som rullade förbi.

Därefter har vi firat 14 juli på sedvanligt vis i vår lilla by, ett firande som dock vändes på ett ögonblick när det stod klart vad som hänt i Nice.

Denna helgen har vi också haft vår byfest som dock bara blev en dag istället för två, på grund av händelserna i Nice. Den startade med att borgmästaren höll tal och nationalsången spelades, vilket inte brukar göras på byfesten. Det hade naturligtvis diskuterats fram och tillbaka om hela festen skulle ställas in, men man valde ändå att köra på lördagen efter att borgmästaren talat. Bara två dagar innan, på 14 juli hade han uppmärksammat familjen till den polis som dödades i Paris för ett par månader. Det var inte bara polisen utan större delen av hans familj som blev dödad, polisen kom från vår grannby.

Innan I åkte hem hann vi med en vandring (läs klättring) till. Denna gången bara en halv timmas bilresa från vår by. Gorge de Colombier blev målet denna gång, inte alls så högt som i Andorra men ganska brant ändå och med några svindlande passager som kittlade i magen. Vi vände när vi kommit fram till en gammal troglodytboning, dvs en typ av grotta som människor för några hundra år sedan bott i.

Vi har också hunnit vara på en alldeles underbar konsert på La Belle Vue, musikalartisten Gunilla Backman hyllade Barbra Streisand tillsammans med Per Grebacken, Joakim Holgersson och Christina Wirdegren.



E och I kollar kartan, är det rätt väg. Vi vill ju inte gå längre än nödvändigt.



Nu är vi högt.



Det var flera hundar som gick med upp till toppen, flera av dom blev helt galna av lycka när de kom fram till den lilla sjön o hoppade i. Andra skuttade som tokiga över snöfältet.



Mat o lite vila på vägen ner.



Vilda Aklejor.



Del av karavanen på Tour de France



Häftigt ljud när så många cyklar förbi i  cirka 50 knyck



Början på vandringen i Gorge de Colombier. Detta är rester av en gammal romersk väg.




Till höger är klippavsatsen som vi gick på, det stupar brant nedanför.



Tänk att bo så här.




En nutida troglodyt



Ett sockerdricksträd men utan sockerdricka, inte ens en flaska vin.



En underbar kväll på La Belle Vue med Gunilla Backman



Gunilla fick parera för både polen och vinden, men det klarade hon galant.




















torsdag 7 juli 2016

En omväg till Frankrike

En liten omväg till mitt älskade Frankrike gjorde vi denna gången Vi åkte genom Schweiz och sedan till Piemonte i Italien, Det var Barolo och vinprovning som hägrade. Det är ju alltid kul att lära sig andra länders viner också även om Frankrikes är väldigt bra förstås. Vi bodde i La Morra, en av vinbyarna i Barolo. Vi besökte endast en vingård men där var vi i nästan två timmar och smakade 15 olika viner. Med så många olika viner gäller det att spotta.

Kvällen avslutades med en 6 rätters meny på en underbar restaurang med en utsikt över de böljande kullarna, Det var precis lagom temperatur för att sitta ute utan att frysa men inte heller var det för varmt. Att efter en sådan trevlig kväll sakta gå tillbaka till hotellet med den ljumma kvällbrisen som smekte kinden var väldigt behagligt.

Efter denna  avstickare kom vi igår hem till vår lilla franska by. Idag har vi badat i floden Orb varit i Gorge de Heric och laddat för resten av veckans utmaningar. Imorgon åker vi till Andorra och om inte åska eller något annat oföutsett händer skall vi snart bestiga Andorras högsta topp. Håll tummarna att vädrets makter är med oss och att alla backträning under våren gjort någon nytta.



Första stoppet var i södra Tyskland. Här finns Donaus källa.



Rheinfall är Europas näst största vattenfall. Det var riktigt mäktigt att se det.





Därefter Friederichshafen där herr Seppelin verkade och byggde luftskepp. Vi fick se två flygande luftskepp.




Lite mäktigt när det flög rakt över huvudet



Vägen in i Italien gick genom St Bernadiono passet







Några av de femton vi smakade hos Enzo Boglietti.



En restaurang i La Morra som jag verkligen kan rekommendera. Kommer du hit missa inte denna. 





Mums



Ännu mera mums