Gorges d´Héric

Bilder från en härlig vandring i Gorges d´Héric som gick av stapeln för en månad sedan. Vandringen från parkeringen upp till den lilla, med betoning på lilla byn är lätt och väldigt vacker. På sommaren skall man kunna bada i den lilla floden Héric så vi hade tagit med oss badkläder men det blev inget bad, dels för att det inte var så varmt så man bara måste bada men främst för att det var väldigt lite vatten i floden. Med jämna mellanrum finns det uppsatt informationstavlor som berättar om olika träd och växter som man passerad, väldigt informativt och också bra träning på att läsa franska.

Efter 5 km så är man framme vid den lilla "byn" och där fanns det ett litet café. Vi belönade oss med en glass och promenaden tillbaka gick som en dans, om det var glassen eller det faktum att det var nerför vet jag inte men lätt var det i alla fall.

Får du möjlighet att besöka Gorges d´Héric så gör det, det är som sagt väldigt vackert och man behöver inte ha speciell utrustning för att gå där, vägen var till och med asfalterad.

 

 

 

 

 

 



Denna vägen tar vi nästa gång

 

 

 



Någon som vet vad detta är för växt, ser giftig ut tycker jag?

 

 

 

Stenarna är rundade av allt vatten som normalt forsar här.

 

 

 

 



Kastanj som tydligen heter brödträd på franska

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Lite väl rustikt...

 

 

 

 

 

 

 



Här käkade vi glass

 

 

 

 

 

 

Ser också giftig ut tycker jag.

 

 

 

 

 

 

 

 

Älskade Languedoc

Nu är det en månad sedan jag senast var nere i mitt paradis. Tittade just på lite bilder från den senaste trippen och genast längtar jag tillbaka. Inte blir längtan mindre av att det är ett par plusgrader och lätt duggregn här hemma. Ännu har vi i alla fall inte fått någon snö på västkusten, för min del får den vänta länge, länge ännu. Jag antar att det blivit lite svalare och att några gula löv dykt upp där nere också men det ser nog nästan ut som på bilderna här.






Nypon är vackra

 

 

 

 

 

 



Inget kooperativ här inte!

 

 

 

 

 



Vy på morgonpromenad

 

 

 

 

 



Brandad på restaurang Faitout

 

 

 

 

 

 



Brandad i Sandras kök

 

 

 

 

 



Blåare blir inte himlen

 

 

 

 

 



Marseillan

 

 

 

 

 

 



Nu är nog vinrankorna lite gulare

 

 

 

Det bästa av allt är att jag har två hem och att allt detta finns kvar och väntar på mig!

Känslan sitter i länge....

Idag är det på dagen 3 år sedan vi skrev på papperen och huset blev vårt. Känslan av att låsa upp dörren och kliva in i vårt franska hus kommer jag aldrig att glömma. Första kvällen hade vi inte något bord att sitta vid utan satt och åt på golvet i vårt kök på en fårfäll. Det var något magiskt över det och just den väldigt speciella känslan är för evigt sparad i mitt hjärta.

Pezenas genom kameralinsen

För drygt en vecka sedan besökte jag åter Pezenas denna mysiga lilla stad med både trevlig shopping, fönstershopping, många små konstnärs- och hantverksbutiker och inte att förglömma deras gata fylld med "brocantes".

Just denna gången blev det inte så mycket av ovan utan istället lyfte jag blicken lite och tittade på skyltar av olika slag. Några vackra portar och någon blomma fastnade jag också för. Jag kan inte låta bli att ta kort på portar och inte heller på blommor, båda objekten är så vackra tycker jag.

Jag har bara varit hemma en vecka men längtar redan tillbaka till sydligare breddgrader.

Bilderna kommer att hjälpa mig att genomleva novembermörkret som jag vet gör allt för att få mig låg.

Den blå färgen är ständigt närvarande

Potatisblomma

Känner plötsligt en väldig längtan efter en orange karaff!

Snart dags att skörda chili

Vädret i sommar här i Svergie har chilin gillat. Jag har några riktigt stora poblano som till och med hunnit bli röda, när jag har fyra stycken mogna blir det "Chile Rellenos" serverad tillsammans med en god salsa.

Min Aji Limon använder jag till ceviche eftersom den har en bra hetta och lite fruktighet i smaken.

Tyvärr har jag ingen Amarillo i år, men en planta som ser frisk ut så kanske nästa år att den bär frukt, Ammarillo är min absoluta favorit när det gäller chili.

Om en vecka är jag åter i Frankrike och då blir det spännande att se hur den chilin som jag lämnade kvar därnere har utvecklats, det borde i alla fall finnas frukt på Espelette eftersom det är en fransk sort. Jag är dock lite orolig för att det inte är något som lever på terassen, vi har nämligen haft problem med att vår bevattning "tappar" programeringen utan anledning. I våras när vi kom ner hade den lagt av och i princip tagit död på vinrankan, den klarade sig med nöd och näppe även om det inte gick att rädda druvorna som hade börjat bildas. När vi sedan kom ner i somras hade den lagt av igen, dock utan att något hunnit dö. Den skötte sig hela tiden vi var nere så vi vet fortfarande inte varför den tappar sin programering ibland. Kanske är det åsknedslag som kan störa den. E som är teknisk begåvad har byggt en Faradays bur i form av aluminiumfolie runt själva programeringsdosan, kanske det hjälper....

 

 

 

 

 

 

 

 

 

200 mil norr ut istället för söder ut

För en vecka sedan var vi uppe vid Kebnekaise och vandrade. Jag har aldrig tidigare varit längre norr ut i Sverige än Östersund så det var ju spännande bara det. Vackert var det, jobbigt var det, vädret sådär ganska bra nere vid fjällstationen men uppe på toppen av Kebnekaise blåste eller regnade det eller snöade det så någon topptur blev det inte. Däremot en mycket spännande och häftig tur under och genom en glaciär klarade vi av.

Även norra Sverige har sina delikatesser när det gäller mat, ren och hjortron är nog mina favoriter.

Det är roligt att ha gjort denna turen men min kropp gillar bättre att åka dryga 200 mil söderut istället. Så efter denna turen  har vi planer på att vandra i Pyrineérna framöver.

Champagne

På vår väg hem för drygt två veckor sedan stannade vi över natten i Les Riceys som ligger i den sydöstra delen av Champagne. Vi har inte varit speciellt mycket i Champagne tidigare och det här var första gången som vi övernattade. Att vi hamnade här var en ren slump, någon vecka innan vi reste från Sverige läste jag en artikel om just Les Riceys och att de förutom champagne också gjorde ett stilla rosévin som hade en egen AOC och av flera vinkännare ansågs som Frankrikes bästa rosé. Riktigt så fantastiskt tyckte inte jag att den var och definitivt inte om man sätter det i relation till vad det kostade, men det var kul att ha provat.

Vi kom ganska sent till vårt hotell eftersom vi var lite sega med att säga farväl till Causses, vilket dels naturligtvis berodde på att vi inte riktigt ville åka hem men också på att det var väldigt varmt och det därför inte gick så fort att städa huset och packa bilen. Varmt var det när vi lämnade sydfrankrike ca 35 grader men ännu varmare skulle det bli på vår väg norr ut innan det åter blev lite svalare. När vi stannade för en lite paus i höjd med Lyon visade termometern på 39 grader. Det är definitivt för varmt för mig, solen brände skinnet och det kändes hett i luftrören att andas så vi skyndade oss in på den luftkonditionerade bensinmacken.
Men som sagt vi insåg att vi skulle bli lite sena till Champagne så jag ringde och talade om detta. - Hur sena madame? - Ni kanske vill äta på vår restaurang? Jo det ville vi ju gärna, det började att kännas att det vi ätit vid vårt stopp på bensinmacken för länge sedan var förbrukat.

Det där med mat och dryck är viktigt i Frankrike vilket är en av anledningarna till att jag är frankofil.  När vi till slut hittat hotellet vilket visade sig inte vara helt lätt eftersom det finns tre små byar som heter Riceys och som ligger tätt ihop men vår bokning talade inte om vilken av dem som vårt hotell låg i och vår kära gps har börjat bli senil, den har numera som ovana att när vi som bäst behöver hjälpen så "laddar den kartor". Detta resulterade i att när vi till slut kom fram till hotellet så stod en representant utanför och väntade på oss och kom till och med gående emot oss när vi steg ur bilen för att höra om det var vi som hade ringt och som ville äta. -  Madame, monsieur köket stänger snart så ni behöver kanske inte stanna länge på ert rum innan middagen.... Naturligtvis inte vi var hungriga och det såg inte ut att finnas någon annanstans att äta heller så vi skyndade oss.
Vi åt en fin 4 rätters middag och drack till detta deras rosévin. På ostbrickan serverades deras ost Chaource som är AOC.

Dagen därpå gick vi runt lite i byn och sedan besökte vi också champagnehuset Devaux som låg 20 minuters bilfärd från Les Riceys. Där provade vi några av deras olika champagner och kom ut med några flaskor, inte så många för det fanns faktiskt inte plats i bilen för mer... 6 fina champagneglas slank med av bara farten också.

Rummet på Le Marius var jättefint

Logis de France  3 sängar o 3 grytor

Restaurangen

AOC Rosé des Riceys

Just den här stod parkerad men vi mötte många på de trånga gatorna

Vi fick inte in hela kyrkan fastän vi gick så lång bort, den var stor

Osten Chaource med AOC

Devaux

Ett stort duvslag som fanns på champagnehuset Devaux men inga duvor längre...

Hos Devaux