Nu har hela två veckor av semestern redan passerat och det har varit intensivt värre. Efter att bara ha varit i vårt älskade hus en dag begav vi oss till Andorra, tillsammans med älskade I som övertygat oss om att bestiga Andorras högsta berg var kul. När det nu passerat en vecka sedan vi var i Andorra och jag fått lite perspektiv på bergsbestigningen så kan jag väl erkänna att det var ganska trevligt om än väldigt, väldigt jobbigt. Jag hade inte räknat med att jag skulle känna av höjden så mycket som jag gjorde. Detta resulterade i att jag fick nöja mig med att ha knatat upp till 2700 meter och därmed stigit 1600 meter. De sista knappa 300 meterna fick I avverka själv. Jag hade kanske fixat det men det hade nog tagit för lång tid och när man väl är uppe är det som bekant lika långt ner också.
Väl tillbaka i vår by var det dags att kolla på Tour de France som passerade förbi våra grannbyar. Det är tredje gången som jag tittar på Touren på så nära håll och det är lika kul varje gång. Mer än en timma innan cyklisterna susar förbi kommer det en karavan med alla sponsorer som har diverse jippon för sig och som om man har tur och viftar ivrigt slänger ut lite varuprover. Madelainekakor, salami, drinkpinnar och fula gröna hattar som det stod Skoda på var något av det som kunde fångas från vägkanten. Skoda är huvudsponsor i år för Tour de France och det gick inte att ta miste på, herregud vad Skodabilar som rullade förbi.
Därefter har vi firat 14 juli på sedvanligt vis i vår lilla by, ett firande som dock vändes på ett ögonblick när det stod klart vad som hänt i Nice.
Denna helgen har vi också haft vår byfest som dock bara blev en dag istället för två, på grund av händelserna i Nice. Den startade med att borgmästaren höll tal och nationalsången spelades, vilket inte brukar göras på byfesten. Det hade naturligtvis diskuterats fram och tillbaka om hela festen skulle ställas in, men man valde ändå att köra på lördagen efter att borgmästaren talat. Bara två dagar innan, på 14 juli hade han uppmärksammat familjen till den polis som dödades i Paris för ett par månader. Det var inte bara polisen utan större delen av hans familj som blev dödad, polisen kom från vår grannby.
Innan I åkte hem hann vi med en vandring (läs klättring) till. Denna gången bara en halv timmas bilresa från vår by. Gorge de Colombier blev målet denna gång, inte alls så högt som i Andorra men ganska brant ändå och med några svindlande passager som kittlade i magen. Vi vände när vi kommit fram till en gammal troglodytboning, dvs en typ av grotta som människor för några hundra år sedan bott i.
Vi har också hunnit vara på en alldeles underbar konsert på La Belle Vue, musikalartisten Gunilla Backman hyllade Barbra Streisand tillsammans med Per Grebacken, Joakim Holgersson och Christina Wirdegren.
E och I kollar kartan, är det rätt väg. Vi vill ju inte gå längre än nödvändigt.
Nu är vi högt.
Det var flera hundar som gick med upp till toppen, flera av dom blev helt galna av lycka när de kom fram till den lilla sjön o hoppade i. Andra skuttade som tokiga över snöfältet.
Mat o lite vila på vägen ner.
Vilda Aklejor.
Del av karavanen på Tour de France
Häftigt ljud när så många cyklar förbi i cirka 50 knyck
Början på vandringen i Gorge de Colombier. Detta är rester av en gammal romersk väg.
Till höger är klippavsatsen som vi gick på, det stupar brant nedanför.
Tänk att bo så här.
En nutida troglodyt
Ett sockerdricksträd men utan sockerdricka, inte ens en flaska vin.
En underbar kväll på La Belle Vue med Gunilla Backman
Gunilla fick parera för både polen och vinden, men det klarade hon galant.
