Så vackert så jag nästan inte längtar till Frankrike

Men bara nästan, för visst vill jag dit. Vi har haft fantastisk väder ett tag här hemma men de där riktigt ljumma kvällarna när man kan dröja sig kvar ute hur länge som helst de är ju tyvärr inte så många här hemma. De är desto fler i södra Frankrike.

Jag längtar efter att sitta på terrassen där nere och titta på när tornsvalorna har uppvisning mitt framför näsan på oss. Sitta där på första parkett och sippa på ett glas rosé av hög klass och vänta på att bläckfisken blir klar på grillen. Till detta lite aioli, gärna med en knivsudd saffran i och en fräsch sallad till, det är faktiskt värt att längta efter.

Det är flera veckor sedan jag bloggade och det beror på att det varit väldigt mycket på gång den senaste tiden. Jag har bland annat varit nästan två veckor i Asien på tjänsteresa.

Men tillbaka till varför jag nästan inte längtar till Frankrike just nu är naturligtvis för att det är oerhört vackert här hemma. Idag gjorde vi en utflykt till Äskhult by som ligger i norra Halland och är en liten by som fortfarande ser ut som byarna gjorde innan skiftet. Det är verkligen en liten by, inte mer än 4 familjer levde här. Man kan fika där och personalen går klädd i tidstypiska kläder. Byn var fin men vandringsleden på cirka 7 km som utgick från byn var så vacker och jag fick hela tiden en Barnen i Bullerbyn känsla.

Vägen upp till Äskhult by. Visst skulle Lisa, Britta, Anna och lilla Kerstin kunna komma skuttande här.

Vi fick runda de här små sötnosarna, de låg mitt på stigen.

Svenskt landskap när det är som vackrast

Lupiner sprider sig som ogräs men visst är det vackert i ett gammalt höganäskrus.

Löjrom är bland det godaste jag vet och det är faktiskt inte lätt att hitta i Frankrike, så jag passar på nu.