fredag 4 juli 2014

På jakt efter en burk gelé

Onsdagens utflykt styrdes i första hand av att vi ville besöka tillverkaren av Gelée de Rosmarin  en Produit artisanal. Vi hade köpt produkten i den butiken som jag berättade om i förra inlägget och vi smakade den till ugnsstekt ankbröst på måndagskvällen. Vi kollade upp var den var producerad och bestämde oss för att göra en utflykt till Mailhac. Orten ligger i Minervois som i sig är ett vackert område med mycket bra vinodling. Vi har inte hunnit vara i detta området så mycket och inte heller hunnit botanisera jättemycket i deras viner så vi bestämde oss för att åka dit. Vi gjorde ett antal små stopp innan Mailhac som var väldigt trevliga och som bara blev allteftersom vi körde. Jag tycker det är underbart att bara köra iväg och upptäcka nya små smultronställen under vägen. Vi kom fram till Mailhac till slut och vi hittade en skylt om tillverkning av sylt och gelé men sedan var det stopp. Den gatuadress som också stod på skylten och som vi tog hjälp av vår GPS för att hitta styrde in oss på en mycket smal liten gata. Förmodligen var det här i Nathalies egna hem som det producerades sylt och annat. Det fanns dock ingen skylt av något slag vid huset så vi valde att inte knacka på. Men nu skulle vi hitta ut ur gränden igen, det var minst sagt spännande... Vi blev tvungna att backa i uppförsbacke och svängande smal gata. Volvon som vi har har "larm"  om man är för nära något både fram, bak och på sidorna, den lät som den fått ett hysteriskt anfall och det hade jag också fått om jag varit den som satt vid ratten. Det var som tur var E som rattade och vi krånglade oss ut ur gränden till slut. Maihlac var en lite söt by men nästa gång jag vill ha denna gelé åker jag till butiken nära oss istället.







Första stoppet var Abbey Sainte-Marie Fontcaude i Cazedarnes. Klostret brändes 1577 precis som så många andra religiösa byggnader under religionskrigen på 1500-talet.



Plötsligt när vi närmade oss byn Assignan såg vi en skylt med Domaine du Sacré Coeur så vi svängde in. Denna vingård producerar ett alldeles utmärkt Saint Jean de Minervois muscatvin, det visste vi sedan tidigare.
Vi fick oss en trevlig provsmakning av alla deras viner, både vitt, rosé, rött och så det söta muscatvinet. Vinägaren själv ledde provsmakningen och berättade vingårdens historia och mycket från en vinodlare och vinmakares dagliga liv. Det är just denna typen av besök som är så trevliga och givande, här finns inget snobberi eller brist på tid, man vill berätta om det man gör och det som man är stolt över. Vi köpte naturligtvis några flaskor, denna gång blev det vitt, rött och en flaska av det söta muscatvinet. Bästa sättet att njuta det söta var enligt tillverkaren själv att fylla en saftig väl kyld fin melon med vinet. Vi får se om vi testar, här finns det ju gott om fina meloner just nu.



  


Skylten som talar om var tillverkningen av sylt och gelé sker. Gå hellre än kör in på Rue des Caves om ni får för er att besöka Nathalies kök:)





Det är ändå resan som är målet!




2 kommentarer:

  1. Fin tur ni gjorde! Det är trevligt med nya vinodlare och längs vägen finns, som du skriver, alltid något annat nytt att upptäcka.

    SvaraRadera
  2. Ja det är så roligt med alla oväntade saker som måste undersökas, det går ju bra när man har lite tid på sig.

    SvaraRadera