Hur smakade då Carignan 100%?

Förra helgen hade vi vår stora avsmakning av viner gjorda på 100 procent Carignan. Ni som läst mina tidigare inlägg vet att detta är en del i den vinutbildning som jag just nu går på Göteborgs Universitet. I & I går också samma kurs och de var med på provningen. Dessutom var provningen förstärkt med E och två nära vänner M & C.

Vi hade 6 olika viner som alla var på 100 procent Carignan. Fyra var från Languedoc och två från Chile. De fyra från Languedoc var alla med i vår resväska hem efter påskens resa. Vi hade två till viner på 100 procent Carignan men de fick inte plats. Dessa fyra var från tre olika tillverkare.

Som den frankofil jag är och med min patriotiska inställning till Languedoc och dess många fantastiska vintillverkare kan jag nöjt konstatera att fem av sex provare hade ett Languedocvin som favorit. Det var inte samma vin utan två olika som fick högst poäng. Men ingen av vinerna var dåliga, utan riktigt trevliga men det är inget att dricka utan att ha mat till.

Vi åt whiskeyglacerade kamben till vinerna vilket inte var en optimal kombination. Maträtten var något för söt. Söt mat tar bort en del av fruktigheten i vinet och förstärker tanninerna i vinet. Eftersom Carignanviner är ganska så tanninrika och inte väldigt fruktiga skall man naturligtvis inte välja en rätt med en hel del sötma. Ett bättre val hade varit en örtkryddad lammstek med en krämig potatisgratäng.

Efter huvudrätten hade vi franska ostar (som också fått flyga med oss hem) och här fungerade vinet riktigt bra, både till getostar och ostar från komjölk.

Som entrè hade vi en Asiatisk symfoni, till detta också ett vin från Languedoc nämligen ett mousserande Piquepoul. Det funkade riktigt bra.

Just nu skriver vi ihop vårt projektarbete och i detta kommer en mer detaljerad beskrivning av provningsresultatet. Men som sagt, det viktigaste budskapet från mig är att Frankrike vann!

Symfoni nr 1
Torsk med avokado och wasabikräm, krasse och svart salt.

Symfoni nr 2

Lax med fräst svartkål,alger, pinjenötter och en kräm på fräst svamp och lök med soja

Symfoni nr 3

Rispappersrullar med räkor, koriander, morot, jordnötter och lime. Mycket gott men jag är inte riktigt nöjd med utseendet, de ser ut som små oformliga knyten. Jag måste träna på att göra snygga rullar.

Här är alla vinerna

Många glas blev det. Här har vi kommit fram till att prova tillsammans med ostarna.

Här är lite av det urval av getostar som finns på vår favoritmarknad i Saint Chinian. Några av dessa var med hem och med på provningen. 

Saint Bauléry

Ännu en fin dag har vi fått uppleva. Idag blåste det ganska mycket så temperaturen orkade inte upp till mer än 17 garder som bäst. Vi har vandrat till Saint Bauléry idag, alltså inte hela vägen från oss och dit utan vi tog bilen till Cebazan. Innan vi var tillbaka vid bilen igen hade vi hunnit avverka en mil.

Saint Bauléry är ett gammalt slott som byggdes av en guvernör av Beziers på 1500-talet. Det beboddes fram till franska revolutionen 1789 då det förstördes ganska mycket. I början på 1800-talet var det åter bebott och var så fram tills mitten av 1800-talet. Sedan dess har det fått stå och förfalla.

Vandringen dit var fin och gick ganska mycket mellan vinfält, det var ett lite brantare parti alldeles i början och sedan var det inte mycket till stigning. Som vanligt fanns det mycket fina blommor att titta på och ett och annat gammalt hus.

Häftig väggmålning i Cebazan

Gurkört

Iris

Ginst

Vad den här heter vet jag inte men jag tycker den är fin i all sin enkelhet

Målet för vandringen, Saint Bauléry. Det måste ha varit enormt stort med två flyglar.

Ovandelen på tornet ser ut som ett ansikte. Kolla in så blåögd!

Ingången till kapellet var format som ett nyckelhål

Det här huset passerade vi på vägen tillbaka, kolla in den fina gröna färgen på dörren.

Hundra procent Carignan

Som jag berättade i förra inlägget har jag som uppdrag att hitta ett par viner som är gjorda på 100 procent Carignan som skall provsmakas och bedömas i vårt arbete på min universitetskurs.

Carignan är väldigt vanlig i blandningar här i Languedoc men inte alls lika vanlig som enda druva i vinerna. Efter lite googlande hittade E en förening som värnar om druvan och från den letade vi oss vidare och hittade ett antal vintillverkare som gör humdra procent Carignan viner. Så idag var vi hos Domaine Castan som ligger i Cazouls-les-Beziers. Det var en väldigt trevlig upplevelse som det så ofta är när man besöker vintillverkare här. Från utsidan ser huset anspråkslöst och lite tråkigt ut men när vi steg in visade det sig att det var en ganska stor butik där man också kunde prova vinerna. De stängde klockan 12.30 och vår vana trogen kom vi sent, ungefär 12.15 stegade vi in. Men vi skulle ju bara köpa 2 flaskor Carignan vin och inget mer... Det visade sig att direkt innanför butiken fanns hela deras vintillverkning och när jag lite försiktigt frågade om de producerade allt sitt vin där blev vi genast erbjudna att gå runt och titta. Kvinnan som guidade oss talade en nästan perfekt engelska och det var hennes far som köpt vintillverkningen för 25 år sedan, då hade ingen tillverkning skett sedan 1940. Själva butiken hade fram till för 10 år sedan varit ett Renault garage.

Eftersom tillverkningen inte ligger nära vinfälten hade de bestämt att de ville visa hur vin odlas, skördas och så vidare. Så därför hade de också inrett ett museum i lokalerna. Som sagt vi kom 15 minuter före stängningsdags men vi blev kvar till klockan ett. Vi hade mycket trevliga diskussioner och hon undrade varför vi var så intresserade av druvan Carignan, så jag berättade om min vinkurs och det arbete som skulle utföras.

Det är vanligt att man använder "fermentation carbonique" för Carignan men inte när man gör deras Carignanvin. De ville ha ett lätt, friskt vin med en lagom fruktsyra vilket inte blir fallet med denna fermentation. Jag tycker de lyckats alldeles utmärkt. Ett vin som enligt dem själva passar utmärkt till medelhavsmaten.

Vi försöker så långt det är möjligt köpa ekologiska viner men nu behövde jag ju vin på Carignan så därför brydde jag mig inte om att kolla innan om de var certifierade eller inte. Väl där frågade jag om detta och fick till svar att de arbetar med en certifiering som kallas HVE (Haute Valeur Environnementale). Detta liknar organic men här tar man även hänsyn till att använda vatten på ett ansvarsfullt sätt vilket inte är ett krav inom ekologisk certifiering.

Vi köpte endast två flaskor nu men vi kommer definitivt tillbaka och smakar igenom  hela deras sortiment vid ett senare tillfälle.

Det före detta Renaultgaraget

I deras museum, där det bland annat berättar om de olika jordmånerna de har i sina vingårdar. Terroir des terres rouge är var Carignan växer.

Hela vinstockar med jord och allt fanns med på museet.

Med detta redskapet drog man upp gamla stockar.

Man kunde även få se hur man binder tunnor, fransk ek naturligtvis.

Här är kullen där den 60 år gamla Carignan växer, snacka om spårbarhet.

Sen lunch eller tidig middag i solskenet med ett glas rosé. Inget smakar så gott som just det första glaset rosé för säsongen. Idag var det dags, 19 grader i skuggan duger gott.

En sen vandring på en halvmil hann vi med innan solen gick ner.

Rosmarin blommar överallt och det luktar underbart när vi vandrar mellan vinfälten.

Imorgon har vi bokat in Domain Rimbart som lovat ta emot oss och han har två olika vin på hundra procent Carignan. Det skall bli spännande att prova dessa och att träffa monsieur. Dessutom hoppas vi på att göra en ny vandring som får bli lite längre än den idag.

Hur smakar Carignan?

Mina vinstudier vid universitetet har pågått ett par veckor nu. Det är 7,5 poäng som skall klaras av till mitten av april. Det är kul men med allt annat som också händer så är min tid lite begränsad.

Förutom en tenta skall vi också göra ett arbete som skall redovisas. Jag och I skall studera druvan Carignan. Druvan som var en av de druvor som odlades på stora arealer under den tiden Languedoc var ett vinproducerande område som stod för kvantitet. Den gav stora skördar men ett blaskigt vin. Får druvan växa under lite tuffare förhållanden och man inte tar ut så stor skörd från varje ranka har det dock visat sig att den kan ge riktigt bra viner. Många nya vinodlare i Languedoc sörjer att man rivit upp så många gamla fält med Carignan, hundra år gamla stockar på karg mark ger ofta mycket bra viner. För det mesta förekommer Carignan som en av flera druvor i vinerna men det finns också lite endruvsvin. Eftersom vår studie innefattar att vi skall provsmaka viner på vår valda druva skall jag vid påskens besök i vårt andra hem försöka hitta några viner där Carignan fått härja fritt, dvs ingen av de andra vanliga druvorna här nere har fått vara med.

Ja nu är det inte långt kvar tills vi åter trampar fransk mark, det skall bli härligt!

Kurslitteratur

Mer att läsa om jag hinner

Skriven av Jimmy Stigh som en gång startade kursen Vingeologi på Geologen på Göteborgs universitet. Ulf Wagner är kursansvarig på den kursen jag går nu.

Den här kan jag verkligen rekommendera. Den beskriver på ett väldigt trevligt och informativ sätt sambandet mellan mat och vin.

En cirka 100 år gammal Carignan

Visst är den vacker.

Den blomstertid nu kommer

Även om ljuset är på väg tillbaka börjar jag bli otålig. Jag vill se blommor blomma nu.

Det är snö utlovat till i natt och lite mer längre fram i veckan. Men det är ju mars, är inte det en vårmånad?

Jag hittade lite bilder från förra året som jag tycker är fina, vackra former och härliga färger. När man tittar nära på många blommor så är det otroligt fina detaljer.

Enjoy!

Snart är jag åter i Frankrike och jag hoppas få se lite blommor och känna solens varma strålar på mina vintertrötta kinder.

Alla hjärtans dag

Vad kan symbolisera denna dag bättre än ett hjärta av oliver. Medelhavskosten och framför allt oliver och olivolja är bra för våra hjärtan. Förutom nyttiga enkelomättade fettsyror så innehåller olivoljan också polyfenoler som är antioxidanter, bland det bästa som finns för vår kropp. Dessutom är ju olivolja väldigt gott. De lite peppriga varianterna fungerar som krydda och de lite mer fruktiga är faktist fina att testa ihop med jordgubbar.

Ett av mina olivträd hemma i Sverige bär frukt nu, men det är för få för att man skall kunna göra något med dem.

Dessutom är olivträd bland de vackraste träd jag vet.

I Nyons i norra Provence där jag varit på franskakurs ett par gånger odlar de mycket oliver. Små svarta oliver som har AOP godkännande. Det finns också i anslutning till vinkoperativet en kombinerad butik och museum. Bilden är därifrån och visar gamla stegar som man använt för att skörda oliver.

I Nyons finns också en vandringsslinga, Sentier des Oliviers där man vandrar runt i olivlundar och med jämna mellanrum kommer en informativ tavla upp som berättar något om oliver och olivodling. Här beskrivs oliven 12000 år gamla historia.

Förutom att olivolja är bra för kroppen om vi stoppar i oss den så är den också bra i hudkrämer och i tvål. Denna tvål kommer från Domaine Pradines le Bas, som ligger i våra trakter i Languedoc. Ett besök där kan jag verkligen rekommendera, provsmakning av olika olivoljor kan man få göra. Förutom oljor finns det olika inlagda oliver, tapenade mm. Dessutom finns det också möjlighet att titta på konst som ställs ut där.

Kan man tova en tornseglare?

Svaret är ja och beviset finns längre ner i bloggen.

Jag lyssnade alldeles nyss på Livet i Languedoc på Tyresö radio där Rakel och Arne Persson är intervjuade. Detta inslaget var det sjätte i serien som handlar om svenskar som flyttat till Languedoc och driver någon typ av företag. Arne är murare och har fullt upp med olika husrenoveringar och Rakel är konstnär och skapar genom tovning. För två somrar sedan var vi ett gäng svenska kvinnor som i  två dagar tovade under ledning av Rakel. Vi hade glädjen att få hålla till i en annan bloggerskas trädgård i Murviel.

Mitt alster var alltså en tornseglare, eller kanske snarare inspirerad av tornseglare. Varken storleken eller färgerna är en tornseglares men jag blev ganska nöjd ändå. Det var ganska svårt, framför allt att skapa kroppen i frigolit. Det var runt denna som man sedan började tova. Skissen var hastigt nertecknad på baksidan av ett pappersunderlägg från byns bar. Detta fixade E kvällen innan när vi firade 14 juli på torget framför vår lilla bar.

Hur som helst så är den nu upphängd i trappan i vårt lilla hus i Frankrike och tittar man hastigt upp när man tar sig de sista trappstegen upp till köket kan man nästan tro att den är på väg att störtdyka.



http://www.tyresoradion.se/1515


Här är länken till radioprogrammet. Inslaget med Rakel och Arne var det sjätte, lyssna gärna på de innan också. Där träffar ni flera av de svenskar som startat B & B nere i våra trakter eller på annat sätt lever sin dröm i detta underbara område.

Upphängd i nylåntråd gör att den ser ut att sväva fritt

Snart lyfter den

Den här tillverkade B

Här är en "draghund", jag undrar om E använt den för att minska draget från dörren.