En septemberdag i Languedoc

Nu är vi här igen i vårt andra hem och det känns väldigt bra. Solen skiner och det har varit 24 grader idag, alldeles lagom varmt för att orka röra på sig. När vi var här i juli var det aningen för varmt i alla fall för att orka göra så mycket mer än bara sola och bada.

Bara att få sitta ute på terrassen och äta frukost är lycka.

När frukosten var avklarad åkte vi iväg för att handla. Vi kom på söndag eftermiddag, men det är inte många affärer i Frankrike som har öppet på söndag eftermiddag så nu behövde vi fylla på med lite mat. Jag älskar att gå runt och handla här och kolla in lite nya produkter ibland. För mig är det en väldig skillnad mot att handla hemma som för det mesta är ganska trist. Lite goda ostar slank naturligtvis ner i korgen likaså några fina fikon, det blir mums.

Efter lunch bestämde vi oss för att gå upp på "vårt" berg. Upp till toppen och tillbaka hem igen var det dryga 6 km och en stigning på 250 meter, alltså inte allt för jobbigt.

Sen eftermiddag tog vi en liten tur till byarna Puimisson och Magalas som vi faktiskt aldrig riktigt tittat på tidigare. Puimisson har anor från romartiden och Magalas sedan ännu tidigare.

Vi avslutade dagen med att äta Brandade de morue och till det dricka ett glas rosé. Det hade börjat skymma men temperaturen var fortfarande tillräckligt bra för att kunna sitta ute och äta. Sämre måndag i mitten av september kan man ha. Jag är väldigt glad att åter vara här.

En glad överraskning, Tomatillo som jag sådde i påskas har flera frukter.

Visst är det vackra?

På väg upp på berget passerade vi ett vinfält som ännu inte skördats, klasarna hänger tunga.

Här har gått någon före oss, eller snarare bökat, vildsvin naturligtvis. Vi träffade inte något vildsvin vilket jag är glad för.

Trots att en del moln drog in såg vi både Medelhavet och Pyrenéerna från toppen.

De växte gott om "Smultronbär"

En livs levande bönsyrsa.

Del av gamla slottet i Puimisson är nu borgmästarens "kontor"

Kattparty

Middagen snart klar.

Godnatt!