Vieussan

Det här blogginlägget tillägnas Vieussan, en liten by med knappt 300 invånare som vi många gånger åkt förbi på vägen från Mons eller Olargue. Byn ligger fantastiskt fint där den klättrar uppför berget. Vi har aldrig egentligen varit i byn tidigare förutom att vi en gång för två somrar sedan körde upp utan att hitta någonstans att bli av med bilen. Vad värre var att vi nästan inte lyckades att vända vår Volvo som inte alls är byggd för byar med trånga gränder som i Vieussan.

Nedanför byn och utefter den stora vägen ligger en liten pärla till restaurang, Le Lézard Bleu som ägs av en holländare men som bott i Frankrike och drivit stället i väldigt många år. Här åt vi en utsökt lunch i form av Meze och till det ett glas rosé. Under lunchen blev vi underhållna av ett sällskap på 4 personer och tre åsnor som stannat till på andra sidan vägen för att ta siesta. Åsnorna var dock inte så intresserade av siesta utan istället vandrade de gång på gång rätt ut på den stora vägen. Restaurangägaren berättade för oss att de hade vandrat sedan jul, från norra Provence ner till Languedoc men att målet var att nå ända till Bretagne innan vintern. Jag undrar om de verkligen kan ta så långa lunchpauser varje dag om de skall hinna fram.

Efter lunchen vandrade vi upp till själva Vieussan och sedan vidare på en vandringsled utefter berget som vi blev rekommenderade på restaurangen. Vi fann den och vandrade en bra bit på den. Det var en underbar utsikt men det verkade inte som den var så väl frekventerad, garriguen hade erövrat stora delar av stigen vilket jag fick känna av som hade halvlånga byxor. Den var smal och det stupade brant ner vid sidan av stigen stora delar av vägen. Stigen var lagd av stenar man plockat från närliggande natur, så även en del trappsteg som krävdes för att komma uppför. När vi vandrat ca 2,5 km och tagit oss både upp och ner för trappor där en eller två stenar lossnat, dvs trappstegen saknades beslöt vi oss för att vända tillbaka.

Innan vi åkte hem promenerade vi också ner till Orb och tittade på floden och den gamla bron över vattnet.

Vi var väldigt nöjda med vår utflykt och jag är säker på att vi kommer tillbaka fler gånger. Definitivt till Le Lézard Bleu, gärna till de små gränderna uppe i Vieussane och kanske för ett bad i Orb nere vid bron, men jag tror vi skippar vandringsleden om vi inte får veta att de fixat trappstegen.

Vieussan

Le Lézard Bleu

Dörren var blå, inte ödlan

Meze

Just denna gången valde åsnan övergångsstället

Vieussan

Takåsarna

Pyttelitet hus

Det doftade ljuvligt av all ginst

Mitt på stigen lite blommande timjan

Man förstår att det var starka krafter under hösten skyfall

Vår utsikt under lunchen

Som sagt, vi kommer gärna tillbaka. Det finns en trädgård bakom huset som man också kan sitta och äta i.