Sketching i mitt älskade Languedoc

Vid två tillfällen i år har jag testat och fått instruktion i att sketcha av Anette Morris. Det är jätteroligt och avkopplande men svårt. Anette har flera kurser varje månad och om ni får möjlighet att testa så gör det.

Här är några av mina alster.

Vänner, vinprovningar, bad och vandringar avlöser varandra

Att träffa vänner, få prova nya spännande viner, bada både i flod och Medelhavet och vandra (när det inte är för varmt) är en alldeles perfekt semester tycker jag. Lägg därtill några trevliga restaurangbesök...

Vi hade ett par riktigt fina dagar i Pyrenéerna med R&N  som guidade oss i alla olika blommor, vilken kunskap de har. Jag lärde mig några fler namn och fick veta att många av de blommor vi såg finns bara i Pyrenéerna. Det var spännande även om jag måste erkänna att jag som är en lite otålig själ mellan varven undrade hur många nya växter de skulle hitta. Ibland gick det väldigt långsamt.

Vi har besökt för oss två nya restauranger, båda höll väldigt hög kvalitet. Granit i Colombiers sur Orb och La Table i Assignan.

Idag har vi varit med J&B på vinprovning i Minervois. Vi besökte två väldigt intressanta vingårdar, den ena, Chateau Maris som odlar biodynamiskt och har byggt vinkällaren i material som konsumerar koldioxid och som inte kräver varken kylning på sommaren eller värmning på vintern. Byggnadsmaterialet är hampa och kalk med en struktur i trä och melass som klister. Dubbla väggar ger extra isolering. Goda viner var det också.
Den andra vingården var Clos Centeilles , de har fokuserat på att nyplantera riktigt gamla vinsorter som ibland har varit nära att vara utrotade, sorter som var väldigt vanliga i Languedoc innan vinlusen kom. De har också bevisat att druvan Cinsault kan fungera alldeles utmärkt som endruvsvin om man bara hanterar druvan på rätt sätt. Cinsault kallas numera för "Söderns Pinot Noir" Det är så häftigt att besöka alla dessa ambitiösa vinmakare som arbetar så passionerat med sina viner och som så gärna bjuder in till provsmakning och berättar om sin produktion och filosofi. Det ger en extra dimension att dricka ett vin som man har fått en relation till.

Vi har också hunnit med att vara hos vår allra närmaste vintillverkare, Maurin Rouge som ligger på samma gata som vi bor på och vars druvor odlas ekologisk runt omkring vår by, mer lokalt än så får man leta efter. Goda viner och en vinodlare som alltid tar sig tid att ta emot gör inte saken sämre.

Val d´Aran, en hel dalgång full med Gentiana.

Lilja speciell för Pyrenéerna.

Sjö i Pyrenéerna 

Underbart god laxrätt på Granit.

Läcker inredning på La Table som fick en stjärna i Guide Michelin i december 2018.

Chateau Maris

Clos Centeilles

Casa Flodström

Vin i Georgien

Som vinintresserad har jag länge längtat efter att besöka Georgien- vinets vagga. För cirka 8000 år sedan skall man redan ha tillverkat vin i Kaukasusområdet.

Nu har jag varit i Georgien och fått se tillverkning av vin på det traditionella georgiska sättet. Vinet jäser i lerkärl som placeras under markytan, dessa lerkärl kallas för qvevri. Traditionellt var inte dessa krus jättestora men idag används krus som rymmer mer än 2000 liter. Naturligtvis har vi också hunnit prova lite vin och också testat deras mat som mer och mer hyllas runt om i världen.

Det finns över 500 inhemska druvor vilka när Sovjetunionen tog över landet begränsades till mindre än 20, de som gav störst avkastning. Privatägda vintillverkare försvann naturligtvis. bruket av vin är en del av Georgiens kultur och det är mycket vanligt att man har en odling av druvor på sin bakgård och tillverkar sitt eget vin, på det traditionella sättet med jäsning i lerkrus under markytan. Vi hann att bli bjudna på ett sådant vin en kväll av hotellägaren. Den allra vanligaste druvan är Saperavi en röd väldigt kraftfull druva.


Vårt första stopp var Chateau Mukhrani, slottet har anor sedan 1500 talet men det var först i slutet av 1800-talet som man började producera vin här. Den dåvarande ägaren, prinsen Ivane Mukhranbatoni åkte till Bordeaux och Champagne och kom hem och satte fart på vinproduktionen. Han började att anlägga vingårdar där det odlades både georgiska och importerade druvsorter. Han byggde ett vineri som var det största då i hela Kaukasus. Han var också först i Georgien med att göra mousserande viner. 1873 började han sedan att bygga ett slott på marken, inspirerat av Franska slott. I början av 1900-talet vann deras viner pris i Paris, ett av de som vann var ett mousserande vin. Det fanns en flaska kvar att beskåd när vi fick en visning av anläggningen.. Slottet och vintillverkningen är nu restaurerat och moderniserat och man producerar ungefär en halv miljon flaskor vin per år, både med traditionell metod och den gamla georgiska. En svensk miljardär är majoritetsägare i anläggningen tillsammans med två andra.

Vårt andra stopp med provning var hos Babaneuris Marani. Denna anläggning som också är ett litet hotell ägs av en familj som tidigare var aktiva i byggbranschen.  Idag producerar man cirka 20 000 flaskor per år allt med georgisk metod, det vill säga i qvevri. Här köpte vi med oss ett orange vin som är så deras viner blir när man använder vita druvor och jäser dem i lerkrusen.

Chateau Mukhrani

Sista flaskan av det mousserande vinet som vann pris i Paris.

Nytillverkade qvevri

Vi provade två vita ett rött och ett sött.

Och åt en härlig lunch i slottsträdgården

Babaneuris Marani, vintillverkning och hotell och restaurang. Kan rekommenderas fint ställe med pool och god mat och en mycket engagerad vintillverkare som gärna talar länge om sin vinproduktion.

Här under jord jäser vinerna.

Vi besökte också det här stället i Tbilisi, ägs av en amerikan som bott länge i Georgien och som tillverkar sina egna viner.

Att vin är djupt rotat i deras kultur ser man många bevis på.

Men här gick gränsen för mig, mjukglass med vin...

Georgien är väk värt ett besök både för vin, mat och kultur men också för dess vackra höga berg. Nästa gång jag åker dit skall jag vandra.

Ostron i underbar miljö

Senast vi var nere i vårt franska paradis testade vi ett för oss nytt ställe att avnjuta ostron på. Det är en restaurang som enbart serverar ostron och musslor. I slutet av mars satt vi en lunch ute i solen och nästan doppade fötterna i vattnet och avnjöt ett fat med ostron. Till detta naturligtvis ett glas Picpoul, det lokala vinet som passar så bra till ostron. För mig är det Picpoul eller Champagne när det bjuds ostron. Som jag berättat i ett tidigare inlägg så är det här med att äta ostron en ganska ny erfarenhet för mig. Jag smakade mitt första ostron för cirka tio år sedan men sedan dess är jag fast.

Restaurangen heter Tarbouriech och är också en ostrongrossist, så miljön är avskalad och sitter man inne är man väldigt nära där man hanterar de upptagna ostronen. Jag tyckte att det var helt fantastiskt att sitta ute och titta på ostronbäddarna lite längre ut i det glittrande vattnet.

Förutom att vara goda så tycker jag att de också är vackra!

Det fanns två olika typer av ostron att välja på. Båda är japanska ostron men beroende på hur man odlar dem blir de lite olika. De närmaste i bild här är Tarbouriech, de är lite fastare i konsistensen och smakar mer än det vanliga japanska ostronet. Anledningen till att dessa ostron blir så mycket mer köttiga beror på att man varje dag höjer upp dem så att de är ovanför vattenytan för att senare sänka ner dem igen. Detta gör man för att efterlikna tidvatten. De var en klar favorit men så kostade de nästan dubbelt så mycket.

Ett glas Picpoul

Inifrån restaurangen

Här vid den rostfria bänken öppnas det ostron mest hela tiden.

Gillar du ostron är detta definitivt ett ställe för dig.

Några dagar till i ett soligt Frankrike

Vi har haft fantastiske dagar här med en outtröttlig sol som värmt gott på dagarna. Vi har hunnit med tre långa vandringar på minst 1 mil vardera. Vi har varit vid havet och ätit ostron och varit på fågelvandring. Vi har besökt Montpellier och Marche de Lez. Hunnit träffa vänner har vi också gjort samt lite småfix i huset. E hittade en by där det finns en koloni med rödfalkar som tydligen är ovanligt.
Jag har testat att skissa med Sketch Languedoc och det var superroligt. Det kommer jag säkert att vara med på någon mer gång härnere.

Igår var det en liten skogsbrand inte så långt från vår by, Canadair-plan flög i skytteltrafik över oss på väg för att släcka och sedan fylla på tankarna igen.

Imorgon går färden norr över igen, det känns så där. Lite goda ostar får hänga med i bagaget samt en förpackning med vaktelägg, det blir bra till påsk.

Fjärilslavendeln blommar för fullt och bina är som tokiga. Dock tycker inte jag att det blir lika god honung från denna som av vanlig lavendel, men vacker är den.

Surr,surr

Bladen på vinrankorna har precis börjat titta fram.

Vinet står stolt i raka rader, utan blad på rankorna påminner fälten om masskyrkogårdar.,

Sämre plats att inta lunchen en solig torsdag får man leta efter.

Jättegoda ostron

Första dagen i vårt lilla paradis

Äntligen fransk mark under fötterna. Klockan stod på halv fyra på lördag morgon, just då ville jag bara dra täcket tätar omkring mig och sova vidare, men sen kom jag ju snabbt på varför klockan ringt  och då gick det fort att komma på fötter. Efter 3 timmars väntan i Paris var det dags för planet mot Montpellier. Vi välkomnades med rosé på L & H terrass medans solen sakta sänkte sig över berget.

Idag har vi först varit i Saint Chinian på marknad, sedan städat på terrassen som såg förfärlig ut efter 6 månader utan någon omvårdnad. Tyvärr hade också några blommor torkat och förmodligen dött. Jag har klippt ner dom och givit dem mycket vatten, kanske de kan kvickna till. Solen har lyst från en klarblå himmel och temperaturen har varit runt 25 grader mitt på dagen. På terrassen när jag grejade visade temperaturen på 32 grader. Temperaturen går dock ner rejält på natten, då är det bara 7 till 8 grader.

Efter att terrassen såg piggare och renare ut begav vi oss ut på en vandring i de fina omgivningarna. Det blev en runda på 1 mil med en hel del stopp för att kolla på fåglar (inte jag) och blommor (det var jag). Det är underbart att traska omkring bland blommande rosmarin och timjan, några kvistar fick följa med hem för att förgylla lammet som hamnade på grillen. På grillen hamnade också skivor av squash och aubergine.

En alldeles toppendag!

På L & H terrass, solen speglar sig i rosén, ser ni solen i glaset.

Lite fina anemoner i blå och rosa toner fick följa med hem från marknaden.

Det frestades med grillad spädgris och goda korvar men idag var detta endast skådebröd.

Däremot slank det ner några goda ostar i korgen.

Vild iris, så fin tycker jag.

Jag tror att detta träd kallas för Judasträd. Vackert är det i alla fall med de starkt rosa blommorna mot en knallblå himmel.

Bin och humlor var som tokiga i dessa vackra blommor.

I väntan på Frankrike, en liten tur till ett vintrigt Västergötland

Nu närmare sig Frankrike, jag längtar så efter lite ljumma vindar, grönska, knallblå himmel och doft av örter och mimosa.

I helgen har vi varit i Västergötland, turen var bestämd sedan jul. Jag fick en vinprovning med middag och övernattning i Tidaholm i julklapp av E. Ja ni läser rätt, vi var i metropolen Tidaholm, vilket var första gången för mig. Vädret var dassigt när vi lämnade Västkusten på lördag eftermiddag, snöblandat regn som förföljde oss hela vägen till Tidaholm.

Vårt mål var Vincontoret och en provning av viner från Lodi i Kalifornien. Vinerna var fantastiskt bra och representanten för familjen Langetwiins var en härlig amerikan som brann för familjens vinodling och vinproduktion. Som så mycket annat i landet "over there" så är det stort, familjen har 3500 hektar vinodling och för att kunna fortsätta att leva på sitt jordbruk så bestämde de sig för ett antal år sedan att också göra sitt vin själva, istället för att bara sälja sina druvor till andra tillverkare som till exempel till stora producenter som Gallo. Lodi har som vinproducerande område likheter med Languedoc, här har det tidigare varit mer kvantitet än kvalitet.

Vi smakade en Chardonnay och tre röda, en Cabernet Sauvignon, en Zinfandel och ännu en Zinfandel.

Vincontoret är en vinimportör som också ordnar vinprovningar och middagar och håller till på Vulcanön i Tidaholm i ett fint gammalt hus från tiden då där låg en tändsticksfabrik. Huset var före detta kontor till fabriken, de var varsamt renoverat.

Idag på vägen hem när solen sken över ett lätt snötäcke passade vi på att köra vägen om den lilla "byn" där min pappa kom  från och där min farfar bedrev mejeri under ett par decennier. Jag är övertygad om att min förtjusning för ost kommer härifrån liksom mitt matintresse både när det gäller matlagning och produktion. Jag minns fortfarande från när jag var liten och mejeriet redan var nedlagt men att lokalen användes för lagring av ost, den mycket specifika doften av paraffin och lite syrlig mjölk.

En trevlig helg om än något kall.

De tre röda finns på systemet i beställningssortimentet.

Som förrätt var det en mycket god soppa på sötpotatis med bacontimbal och små kycklingspett. Det fungerade utmärkt till Chardonnay. Sötman i sötpotatisen balanserade upp chilin på spetten och sältan och det rökta från baconet så det blev en perfekt match till vinet.

Vincontoret med floden Tidan utanför knuten.

Här är huset som var bostad och mejeri, det senare i bottenplan. På den tiden var det ljust rappat. Jag minns hur stort jag tyckte det var när jag var liten...

Här är en interiörbild från mejeriet från slutet av 20-talet. Min farfar rör i ostmassan och den lille parveln till vänster i bild är min pappa. Tekniken har gått framåt men jag är inte säker på att osten är godare nu. En bit av en väl lagrad hushållsost från min farfar hade säker passat utmärkt till något av vinerna vi fick igår:)